Hur ska det gå?

Om två dagar åker jag iväg. Jag vet inte riktigt vad jag känner inför hela det här äventyret. Alla frågar om jag har packat redan, om det ska bli spännande och om jag inte är lite nervös. Jag antar att det är det jag borde vara och göra, men ärligt talat är jag lite nollställd för tillfället faktiskt. Kanske beror det på att jag inte riktigt har hunnit smälta hela grejen ännu, att jag inte har haft en lugn stund på hela våren och därför andas ut nu, eller så är jag helt enkelt skräckslagen och paralyserad inför det hela och har bara misstolkat känslan, vad vet jag? Men nog är det ju lite spännande ändå. Den längsta tiden jag har varit någonstans i ett sträck är 3 veckor. Nu blir det 3 månader. Minst. Till att börja med. Dessutom åker jag ensam denna gång. Eller ensam är man ju aldrig, men ni vet vad jag menar.

Just nu är känslan mest den att jag kommer att sakna den finska sommaren mest. Jag har ju vant mig vid att spendera alla somrar i Nagu, det har jag ju gjort sedan jag föddes. Att inte vara i skärgården på sommaren går liksom mot min natur på nåt sätt. Men inte är ju Paris så dåligt heller. Missförstå mig rätt, jag ser verkligen fram emot det, men det är ju klart att man kommer att sakna vissa saker. Gräset är alltid grönare på andra sidan liksom. Men just nu regnar det och är 15 grader varmt så det gör ju saken lite lättare. Den finska sommaren är inte alltid så härlig.

Hur som helst är det i stort sett det som denna blogg kommer att handla om; Äventyret, Mellanåret, Den Onödigt Långa och Farliga Resan (som alla mammor verkar tycka), kalla det vad ni vill. Å andra sidan finns det ju inget som hindrar mig från att skriva om andra saker heller. Hur som helst, vi börjar i Frankrike, närmare bestämt i Paris. Sedan får vi se var jag hamnar.