Mot oändligheten, och vidare!

Ibland känns det nog som om jag har en ganska bisarr arbetsplats. När jag kommer till jobbet för att hämta mina arbetskläder ur en jättelik garderob kan mitt i allt Buzz Lightyear komma gående emot en. Eftersom man har extra tid tar man en löjligt billig kaffe i kafeterian bland en massa människor som ser ut som om de stigit ut ur diverse olika temafilmer. När man väl har bytt om till sin egen temafilmsutstyrsel tar man bussen Pluto till sin arbetsplats. Please correct me if I'm wrong, men det är väl också lite ovanligt att busshållplatsen heter "Pirates"? Nåväl, när man väl kommit fram till jobbet hör man Pirates of the Caribbean-musik/karibisk musik hela dagen och ser folk åka just denna attraktion samtidigt som man serverar svärdfisk och blåhaj åt andra människor. Sedan när arbetsdagen är slut stiger man igen på bussen (som fortfarande spelar Disneymusik på radion) men tvingas vänta några extra minuter under färden eftersom de små paradbilarna (också med diverse filmteman) ska köras in i ett garage och därför blockerar vägen.

Ibland fattar man liksom inte riktigt hur stor maskin det här egentligen är. Och att man själv dessutom är en del av den. Men ganska kul är det.

Just like we're dreaming

Om man en gång jobbar på Europas turistmål nummer ett (vilket jag ju faktiskt råkar göra) så måste man ju ta ut allt av det. Till exempel måste man ju gå in i parken när man en gång kan göra det gratis. Det var alltså vårt program igår. Vi var riktiga turister och tog foton, såg paraden och köpte popcorn. En hel del attraktioner hann vi också med, t.ex. Indiana Jones, Big Thunder Mountain, Rock'n'Rollercoaster (där min och Chris' väldigt seriösa diskussion om brittisk politik och ekonomi blev abrupt avbruten av berg-och dalbanan. Väldigt oartigt.) och Space Mountain. Hur kul som helst! Det som gjorde allt ännu roligare var att när de andra skrek som stuckna grisar så satt jag bara och skrattade. Det är ju roligt! :D Hur som helst, här är några bilder från paraden, Mickey & Minnie, Mary Poppins och Aladdin & Jasmine:

Hej då träning, tjena verkligheten

Om gårdagen var arbetsdagen från helvetet så var denna dag lite bättre. På eftermiddagen/kvällen blev jag tilldelad min egen station (iik!) men eftersom det var måndag var det lugnt så det gick ganska bra. Jag lyckades få ut all mat, tillfredsställa tyskarna som ville ändra typ allt på menyn och klarade mig utan några större misstag. Det enda jag är lite osäker på om det gick rätt var betalningen, vilket ju kanske å ena sidan är ganska viktigt... Men å andra sidan, om typ 75 euro försvinner nånstans för att jag i misstag har tagit fel kvitto, så märks det knappast i Disneys bokföring... Dessutom kan jag skylla på att det bara var min tredje dag, och första gången jag var on my own. Undrar hur länge man kan komma undan med den ursäkten förresten...? Nåja. Det som inte heller var så kul var att jag gick miste om 10 euro dricks från tyskarna eftersom jag inte kunde ta 10 euro extra från kortet och inte får växla pengar endast för det ändamålet. Så jag fick nöja mig med typ 3-4 euro istället. Bummer. Hur som helst. Som belöning för denna fantastiska jobbprestation köpte jag kaffe från Starbuck's och tar två dagar ledigt. Tack och godnatt.

Working 9 to 5. Or not.

Nu har jag haft min första arbetsdag. Den gick ju nog helt okej. Mycket info och jag förstod nog inte allt men som tur är så har man ju serverat tidigare så det gör ju saker och ting lite enklare. Tydligen hade typ alla mina nyfunna kompisar åkt Pirates of the Caribbean-attraktionen igår och spanat efter mig men inte sett mig. Kul. Som hämnd tänker jag gå och besöka alla på deras arbetsplatser idag före jobbet. Jag börjar först kl. 15 (och slutar 23, suck) så nåt måste jag ju hitta på. Och eftersom det är söndag finns det inte så mycket att göra. Några attraktioner har vi redan provåkt men på tisdag ska vi ta en riktig turistdag i hela parken. Då är de flesta av oss lediga så vi ska ta hela köret med parad och foton med karaktärerna och attraktioner och allt man bara kan komma på. That should be fun! :D

Dagens citat:

Chris: Fanny, you should make yourself more accessible as a sofa.

Hmm... Right.

Ledig dag

Oj oj oj. Nu har jag varit här i Frankrike i nästan en vecka. Jag har fått så mycket info att mitt huvud skulle ha exploderat för länge sedan om jag hade försökt komma ihåg alltihop. Som tur var har jag inte försökt göra det så mitt huvud är fortfarande intakt. Men en del har ändå fastnat. Jag vet till exempel var jag bor (La Boiserie), var jag jobbar (Blue Lagoon) och vad jag ska ha på mig (för fult för att beskrivas). Dessutom har jag hunnit ha en massa kul, både under trainingen och före/efter, och träffat en massa trevliga människor. Jag bor tillsammans med två finskor, två svenskar och en britt, och umgås ganska mycket med dem, några britter till, några ester och en fransman. Vi har hur mycket kul som helst ihop, senast i förrgår hade vi en "liten" spontan barbeque på gräsmattan. En av britterna har dessutom bestämt sig för att lära sig svenska så det blir tydligen my mission i sommar. Men så här långt går det bra, han har redan lärt sig en hel del på bara några dagar. Men så verkar han också vara nån sorts mastermind när det gäller språk. Han talar redan en 6-7 språk... Hur som helst, nu när jag har installerat mig lite och lyckats skaffa internet så ska jag försöka uppdatera lite mera här. À bientôt!

Dagens citat (Vi har säkerhetsinfo och jag, Chris och Chris pratar om klädsel):

Jag: I feel like a flight attendant today...
Chris 1: So what made you go for that look?
Jag: I didn't go for that look, I just feel like one.
Chris 2: I think she was hoping there would be firemen here today so she thought she would dress up a little bit.
Jag: I did not!
Chris 2: Oh you did. But that's okay, you look hot. You're so hot you set off the fire alarms!

Det var ju passade med tanke på att vi skulle tala om säkerhet och hur vi släcker en eldsvåda... :D

Leaving on a pendeltåg

Nu gillar jag hostellet ännu mera. Igår kväll träffade jag mina room mates, en kille från Kanada och en flicka från Argentina. I morse träffade jag också den tredje room maten, en flicka från USA. Hur trevliga som helst. Tyvärr måste jag nu lämna detta trevliga hostel och dessa trevliga människor, och ta tåget 30 kilometer österut. Not looking forward to that. Inte för att det inte ska bli kul att komma till Disney, men för att jag måste släpa allt bagage igenom metron igen. Men jag måste ju ändå passa på att kolla in omgivningen när jag en gång befinner mig i Paris centrum, så i morse tog jag en liten promenad till Sacre Coeur eftersom den bara ligger några hundra meter härifrån. Den är nog ganska nice måste jag säga.



Next stop, Disneyland.

Paris, je t'aime

Efter två timmar bilresa till Helsingfors-Vanda, två och en halv timmes väntande på flygfältet, tre timmar på flyget, och en och en halv timme på tåg och metro är jag äntligen framme i Paris. Tidigare hade jag ju inte riktigt någon resfeber, men idag när jag satt på flygfältet kände jag nog av den. Nog är det ju ändå lite nervöst och spännande att äntligen komma iväg. Just nu sitter jag på hostellet, som förresten är riktigt hemtrevligt och billigt, efter att ha fått i mig en bit mat. Bredvid mig sitter ett svenskt par och facebookar, på andra sidan sitter ett gäng och tittar på fotbolls-VM (Tyskland-Australien), och på stereon spelas Mumford & Sons. Hur bra som helst. Dessutom är Sebastien i receptionen både trevlig och söt... Ser det inte mysigt ut?



Hur som helst, imorgon blir det favorit i repris gällande släpa-allt-bagage-genom-metron-och-pendeltåget-rumban när jag ska ta mig ut till Disneyland. Sen får man äntligen installera sig lite. Jag hatar att bo i en kappsäck. Det är ju praktiskt med tanke på att jag tycker om att resa... Nåja, nu är jag ganska mör så detta får räcka för idag.

To be continued.

Hur ska det gå?

Om två dagar åker jag iväg. Jag vet inte riktigt vad jag känner inför hela det här äventyret. Alla frågar om jag har packat redan, om det ska bli spännande och om jag inte är lite nervös. Jag antar att det är det jag borde vara och göra, men ärligt talat är jag lite nollställd för tillfället faktiskt. Kanske beror det på att jag inte riktigt har hunnit smälta hela grejen ännu, att jag inte har haft en lugn stund på hela våren och därför andas ut nu, eller så är jag helt enkelt skräckslagen och paralyserad inför det hela och har bara misstolkat känslan, vad vet jag? Men nog är det ju lite spännande ändå. Den längsta tiden jag har varit någonstans i ett sträck är 3 veckor. Nu blir det 3 månader. Minst. Till att börja med. Dessutom åker jag ensam denna gång. Eller ensam är man ju aldrig, men ni vet vad jag menar.

Just nu är känslan mest den att jag kommer att sakna den finska sommaren mest. Jag har ju vant mig vid att spendera alla somrar i Nagu, det har jag ju gjort sedan jag föddes. Att inte vara i skärgården på sommaren går liksom mot min natur på nåt sätt. Men inte är ju Paris så dåligt heller. Missförstå mig rätt, jag ser verkligen fram emot det, men det är ju klart att man kommer att sakna vissa saker. Gräset är alltid grönare på andra sidan liksom. Men just nu regnar det och är 15 grader varmt så det gör ju saken lite lättare. Den finska sommaren är inte alltid så härlig.

Hur som helst är det i stort sett det som denna blogg kommer att handla om; Äventyret, Mellanåret, Den Onödigt Långa och Farliga Resan (som alla mammor verkar tycka), kalla det vad ni vill. Å andra sidan finns det ju inget som hindrar mig från att skriva om andra saker heller. Hur som helst, vi börjar i Frankrike, närmare bestämt i Paris. Sedan får vi se var jag hamnar.