tisdag 17 maj 2011

Klagoblogg

Jag ber på förhand om ursäkt för detta inlägg. Jag vet att det är en enda lång klagosång men jag måste bara avreagera mig.

Nu har jag bara ca en vecka kvar här i Bundaberg och jag kan inte annat säga än "Thank god for that!" Jag är trött på att fungera som heltidsanställd kock, städerska, barnvakt och allmän hushållerska. Det irriterar mig att jag verkar vara den enda som försöker hålla nån sorts ordning i huset och att hela hushållet är upp och ner så fort jag har en ledig dag. Jag förundrar mig också över att en förälder (oftast mamman) inte verkar vara tillräckligt för att hålla reda på barnen utan att jag ska vara tvungen att jobba de dagar då den andra föräldern (oftast pappan) har något annat program. Jag anser att om jag ensam klarar av att ta hand om deras barn en hel dag så ska de väl kunna ta hand om sina egna barn en dag. Man borde väl inte klaga på att man inte har tid att vara mamma om man inte heller tar tillfället i akt att spendera tid med sina barn när man har möjlighet. Varför inte utföra de ärenden man måste göra, som att jobba och rida hästen, den dag det är meningen att jag ska jobba och sedan spendera nästa dag med barnen då jag ska vara ledig, istället för att ge halva dagen ledig åt mig och kräva att jag ska jobba nästa dag också? See my point?

Det kommande veckoslutet är mitt sista här och för att fira tänkte jag, Julia och Anais hitta på nåt. Det skulle vara kul att gå ut nånstans eller bara hänga och se på film eller vad som helst, men det krångliga är ju att hitta en dag då det passar alla. Julia och Anais borde väl ha lördag och söndag ledig, medan jag jobbar lördag och har söndag ledig. Lördag kväll skulle passa bäst eftersom jag jobbar under dagen men borde kunna få kvällen ledig, och så är alla lediga på söndag. Men denna vecka, precis som förra veckan, så kommer ju R att vara borta på söndag. Som ni säkert har förstått så betyder ju det att jag behövs eftersom en förälder inte är tillräckligt. Jag frågade i alla fall om detta redan på lördag så det borde gå att fundera ut nåt. Om jag inte ens kan få en kväll ledig för att träffa de få kompisar jag har före jag åker iväg så blir jag nog förbannad. Ett ledigt veckoslut under 3,5 månader är väl ändå lite väl sparsamt, speciellt eftersom det var två dagar efter att jag anlänt, familjen var bortrest och jag inte kände en enda människa i hela stan. I beskrivningen jag fick före jag anlände stod det att jag ska få en del veckoslut lediga. Vi vet ju hur bra det har gått so far. Och som sagt så behöver jag ju inte ens ett helt veckoslut ledigt, det enda jag begär är en kväll och en sovmorgon. Är det för mycket begärt?

3 kommentarer:

  1. Usch, jag blir så förbannad för din skull!
    Man undrar nog hur det kan vara så svårt då ens egna föräldrar (och dom flesta andra man känner här) klarade sig utan en massa au pairer och städerskor fast dom jobbade heltid...

    SvaraRadera
  2. Håller med Jenni. Verkar vara lite oorganiserat där.
    Fanny: Fråga och säg nu att du och dina kompisar tänkt göra nåt tillsammans och att du tycker att du nog har rätt till denna lediga kväll. Int kan det väl vara omöjligt. Håll ut nu till nästa vecka, sen är det över och då är det mest roligt kvar.

    pappa

    SvaraRadera
  3. Som gammal au pair har jag tyvärr också bara likande erfarenheter att dela med mej av. Detta tro jag beror på att man som finländare har ett helt annat krav på hur organiserad omgivningen måste vara för att man skall kunna fungera i den överhuvudtaget. Min nivå på råddig kom inte ens halvvägs till vad au pair familjens var...

    Det är nästan så att du har varit för snäll och blivit utnyttjad, du förjänar verkligen en kväll och en sovmorgon, lycka till med att stå på dej! Och så hoppas vi att klagovisorna minskar när nästa projekt tar vid :)

    SvaraRadera